Ses i baren - opublicerad recension

”Och så dog min pappa. Året efter så började min fina mamma att dricka.” Så säger Carla Carlsson,
nykter bartender och tillika barchef sedan trettio år. Avtrubbad sedan länge börjar denna eleganta
medelålders kvinna reagera på alkoholkulturen för att om möjligt rädda det skepp som redan gått
på grund. Hon berättar historien om hur hon sett kulturer och normer ändras från det att hon var
ung själv, hur mentaliteten att man ska testa och inte låta sig styras av lagar och regler slog över
till tankesättet att det är ok, eftersom friheten kostar. I periferin gestaltas Mikka, som tvingas in i
alkoholkulturen av sin omgivning och som skriver en dagbok utifrån vilken vi får ta del av hennes liv.

Vibeke Nielsen berättar med pigga detaljer och bra scenspråk. Hon förmedlar budskapet neutralt
men utmanande. Den stora samlingen studenter lyssnar intensivt. Många känner igen sig, det
är tydligt, och själv ömsom skrattar, ömsom ryser jag. Framställningen känns verklighetstrogen
för den som har rört sig i kroglivet en del och frågan om var respekten för alkoholen tagit vägen
berör oss alla. Det är ”allas vårt ansvar, för det här handlar om respekt, för människor och för livet
självt.” avslutar Carla Carlsson sin berättelse. Kanske skulle slutet lämnats lite vagare, istället för
att avslöja hur det till sist gick för Mikka, men pjäsen är ändå sevärd för den som får möjlighet!

David Hedin