En liten historia om hur jag skulle vilja bli behandlad, och hur jag försöker behandla andra:
Jag säger som så, att de åsikter man har om någon människas personlighet eller beteende ska man hålla för sig själv om det inte utgör ett problem. Jag tror att resonemanget brukar definieras ”full frihet så länge som utövandet av den friheten inte inkräktar på någon annans frihet”. Även om det kan ifrågasättas ur vissa perspektiv är det inte vad jag skriver om nu. Jag menar bara att jag är så trött på skvaller. Alla har vi ju våra brister!
Exempel: Kalle kommer till mig och talar illa om Anna, en gemensam kollega. På många sätt kan jag förstå hans resonemang, eftersom jag upplevt det själv, men jag vet att Anna gör ett bra jobb. De personliga bristerna går inte ut över prestationen, mer än när hennes omgivning tappar motivation. Jag svarar; Ligger inte det problemet i hur vi andra möter henne?
Om vi beter oss schysst, tar tid och ger tålamod åt Anna så kommer vi kunna jobba bättre ihop. Även om hon skulle fortsätta att vara dryg så har du åtminstone agerat rättfärdigt. Det skulle också göra att du lägger mindre vikt vid det personliga och därmed kan arbeta bättre tillsammans med Anna. Eller så kanske det visar sig att hon bara behövde någon med lite mer tålamod, även då kommer det leda till att ni jobbar bättre ihop och i värsta fall blir vänner. Författaren Jonas Helgesson skulle nog säga ”tolerera inte Anna, inkludera henne”.
Undantag:
Verkliga problem (vara sen, inte ta kritik eller att missköta ansvar)
· Bör tas itu med snabbt, effektivt och professionellt. Samla alla som berörs av problemet och föreslå en genomtänkt lösning på det hela. Kolla om andra upplever samma problem (kanske det bara är du som uppfattar det fel). Prata rakt och utan att hålla tillbaka med personen ifråga, men var försiktig i din framtoning. Du ska lösa, inte förvärra. Förhoppningsvis löser detta problemet.
Din egen förtroendekrets (närmaste kompisen, partner, nära familj)
· Ibland kan det vara svårt att själv se vad som är ens egen själviskhet, egoism, trångsynthet etc. och vad som är ett verkligt problem. Då kan det vara bra att få input från andra håll. Dessutom är det viktigt att få råd om hur man ska ta itu med verkliga problem. Dock ska det som du vet är dina åsikter om någons personlighet inte tas upp här heller. ”Don’t shit where you eat” skulle vissa säga och det är mer sant i detta fall än i många andra. Man ska inte missbruka sin förtroendekrets för att snacka skit, hur kan man då kunna ha fortsatt fullt förtroende för varandra?
Ja, det här med skitsnack har två stora nackdelar. Dels kan det såra andra. Skvaller sprider sig nästan alltid och man vet aldrig vem som säger vad till vem. Ska då ens behov av att smyghämnas på andra skattas högre än glädjen och självförtroendet hos de man ogillar? Riktiga personer.
Sen är det ju så att eftersom alla kanske inte är lika goda som man kan hoppas så kan man räkna med att Kalle som pratar bakom ryggen på Anna själv kan bli föremål för skvaller. Och enligt mig är problemet med att Kalle beter sig illa för att han inte tycker om Anna värre än att Anna inte lyckas bli omtyckt.
Bikt: Jag hade en gång en invandrad lärare i teknik som alltid sa roliga saker (typ som att ”strömmingarna är sju Ampere”). Alla skojade om honom och de som var först med att snappa upp citat blev ju såklart lite populärare. På den tiden tillhörde jag de osäkra nördarna och jag minns en gång att jag gick hem från skolan och sa för mig själv ”allt han säger är roligt, allt han säger är roligt”. Jag tänkte att om jag bara kunde hitta några schyssta citat så skulle jag nog bli populär för en stund. Det var min egen egoism som jag satte högre än honom och det skulle jag vilja be honom om förlåtelse för, även om jag aldrig riktigt var först, eller för den delen heller inte lyckades hamna bland det coola gänget på den skolan.
Men vad skulle hända om världen var helt transparant, alltså att alla genast visste allting vad alla sade? Är det vettigt att alltid tala sanning, och innebär det att alltid säga allt till alla. Jag fortsätter att gräva!
David Hedin
