Typiskt jobbigt, tänkte jag när det senaste av mina recensionsuppdrag inte var bra nog för att berömmas. Alltså var det mitt jobb att sätta ett lågt betyg, för att bevara värdet av en bra recension. Tidigare har jag varit för snäll ibland, men nu var jag hård och rättvis. Men jag inser samtidigt att situationen är problematisk.
När jag ska ge mitt dåliga betyg tänker jag som så, att det bara är att följa den gyllene regeln. ”Behandla andra som du vill att andra ska behandla dig”. Jag gillar uppriktighet. Ett omdöme som kan göra mig till en bättre artist. Jag vill ha en respektfull och nyansierad recension med mycket synpunkter, betyget kommer dock i andra hand. Problemet är ju bara att det oftast är betyget som läsarna sedan förknippar med artisten; det är betyget som kan ge bra PR. På många bands framträdanden kan kvalitén på framträdandet variera som ljudvågornas sinuskurva, men betyget bedömer ju helheten vilket nödvändigtvis inte behöver vara ett medelvärde av detaljernas betyg.
Att vara musiker själv innebär ju att man längre fram kanske kommer att arbeta tillsammans med personen man nu skriver ner. Jag vill ju att allmänt folk som du ska lyssna på mer musik, men om jag skickar dig till något som är halvkasst kommer du ju inte gå till nästa ställe jag rekommenderar ändå, eller hur? Nej, i strävandet efter att fixa mer musik på marknaden måste nog både musiker och recensenter göra ett kvalitativt och kvantitativt jobb. Sedan är det upp till dig att se det som bedöms som bra!
MER MUSIK I SVERIGE!
David Hedin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sorry att jag inte kom förbi och lämnade in min ikon-lapp. He he.
SvaraRaderaMen jag funderar faktiskt fortfarande. Och jag tror prenumerationen är värd pengarna, även utan cd:n.
Förresten låter det som om du verkligen har full koll på hur en musikrecension ska skrivas.
Ha det fint, och hoppas du får en bra sommar.