På tåget...

En del tycker att man aldrig ska tvinga på någon något. Men jag håller inte med. Jag minns en annan tågresa då jag åkte tillsammans med en man i 45-årsåldern som var snyggt klädd i kavaj. Han var pratglad och berättade att han skulle norrut för att hälsa på sina barn, som var vuxna. Efter att han bjudit oss andra i kupén på öl, som han plockat upp ur sin kappsäck, sade vi att det nog var dags att gå och lägga sig. Mannen, som vid det tillfället hade druckit två burkar öl sade att han då skulle stanna uppe tills restaurangvagnen stängde. Senare på natten kom han tillbaka och var mycket berusad. Efter en jobbig natt var hela korridoren på tåget nerspydd och han hade skämt ut sig. Jag tror att han kom av på rätt ställe några hållplatser innan min, men jag tyckte så synd om honom, för denna pratglade man verkade så glad över att få träffa sina barn, och jag tror verkligen inte att det var såhär han tänkt sig att det skulle bli.

Då kunde jag inte ha vetat, men i efterhand har jag insett att jag kanske hade kunnat hjälpa honom, genom att istället för att sova följt honom till restaurangvagnen och gett honom sällskap. Att ”tvinga” honom till att inte dricka om det är så man väljer att se det. För det vi inte klarar av själva, det måste vi kunna ta andras hjälp med. Och det andra inte klarar av själva, det ska vi vara vakna nog att inse och hjälpa dem med när de vill ha hjälpen. Jämlikhet och respekt!